Och där kom den. Dagen som jag egentligen lite undermedvetet vetat, och fasat, över att den kommer komma. Domedagen...... Dagen då jag skiter i mig själv.
Började som vanligt med att stiga upp tidigt, åt frukost och drog igång pluggandet. Åkte till jobbet och hade ingen rast innan jag slutade kl 13.30. Kom hem vid 15, tomt i kylen käkade cirkus 4 bitar matjesill och ett ägg. Sen äre inte så svårt att räkna ut vad som hände. Konstant hungrig och ätit konstant därefter. Middag igen. Än så länge inga konstigheter. Sen stod jag med skorna framför mig i hallen. Nu- för godis.
Sa till mig själv på skarpen och gick in igen.
Tog en halvtimme så var jag på fötterna igen. PÅ med skorna och ut genom dörren. Hemma efter en liten stund, lite mindre pengar i börsen men en påse naturgodis i näven.
Det är inte naturgodiset som jag blir mest irriterad på. Det är att jag gick och köpte det det mot min vilja, trots att jag bestämt att idag var ingen sån dag. Känns lite som att bli våldtagen av mig själv.

Kvällen jag inte kunde få hjärnan att bestämma över viljan.

Vet inte hur det kommer sig att viljan blir så mycket starkare, eller att hjärnan blir så mycket svagare, de gånger man inte kan träna som vanligt. Vad jag däremot vet, är att jag just nu sitter med en jävla magknip och imorgon kommer jag vakna med en grotesk måndags "vafan pysslar jag med!!"-känsla.
Och vad jag också vet, är att jag kan fetglömma min glass för att fira in sommaren på tisdag.

Nu ska jag mentalt förbereda mig för min sista tenta. 16h till sommarlov umpz!