Gardell;

För allt du hatar hos dig själv - förlåt dig själv.
För allt du skäms över.
För allt du är stolt över.
För allt du vill dölja.
För allt du vill visa upp.
För allt som inte blev som det skulle.
För allt du är.
För allt du vill vara.
Förlåt dig själv



Jag hade precis kommit in i en dvala och nästan nästan glömt av min oro för att gå isäng då pappa ringde och påminnde mig om att jag inte kan sova, försökte analysera varför jag inte kan sova numera.
Så började jag tänka på hur man för att hitta tillbaks till tröttheten.
Tar en ipren och lägger mig. Jag ligger och halvsover. Tänker en tanke också är det igång, igen.
Tänker på allt men mest på ingenting speciellt. Får hjärtklappning och sån fruktansvärd ångest, känns som att kroppen ska dela sig.
Miljoner delar av mig. 
Kryper ihop i fosterställning. Spränger i huvudet. Blir lite kletig, kallsvettas. Jag har gåshud. Orkar inte ta av mig täcket, är för trött. Börjar gråta av utmattning. 
Gråter. Det smärtar i hela mig. Och jag kan inte sätta fingret på varför. Ångest. ??.
Det finns ingen, ursäkta, jävla anledning varför.
Torkar tårarna, ger upp, samlar kraft och kliver upp. Hämtar juicen från kylen och tar med täcket till vardagsrummet.
Nu ligger jag här, har slagit rekord i jewels fyra gånger, räknat så många får att jag inte minns vad jag slutade på, hittat på en egen sovalek, som tydligen inte fungerade särskilt bra den heller.
Jag är less på dygna.


måldefinition. En dröm med deadline.



Jag som alltid trott att den dagen jag kunde ha mina filippaK-jeans skulle jag bli en bättre och framförallt lyckligare människa. Igår satt dom plötsligt där dom skulle och jag blev förbannad för att jag blivit mjuk och det inte tog emot då jag knäppte.. Men, det var i vilket fall ett av sommarens mål att komma i dem, så får väl säga att jag har vunnit. 
De perfekta vita jeansen, så var min min storlek slut i butik och hellre för smått än för stort så jag var illa tvungen att köpa dem ändå. 
På tal om att köpa, så köpte jag för första gången en herrtidning idag. Kika på sidan 51 Slitz. Jag och Sanne blev fångade på väg hem från en riktig hållkäftenefterfest, intervjuade, fotade och ingen av oss mindes konversationen sen. Haha!



Min rosa datte samt ett väl investerat datafodral (ska det va ska det va). Fint ju! Jag är mer än nöjd.

Det skulle vara roligt att gå ut med dig, men ingen av min strumpor matchar varandra..



Också på en höstnatt följer en gryning. Morgonen är klokare än aftonen, och där avslöjas nattens handlingar. Jag nattsuddade med strindberg, moliere och tända ljus fram till klockan var långt efter midnatt. Tänkte sova mig frisk och pigg men vaknade innan åtta. Fast det är ju lite så, timmarna man sover bort får man jaga igen på dagen, så med lite eftertanke, skönt att stiga upp i tid.



Man brukar säga att det är de som står en närmast som sårar en djupast.

Älskar då jag måste ta upp mobilen och googla vart jag är.
Tog en långpromenad någonstans på söder. Vandrade bort lite irritation.





Its not healthy youre not fit. She says if you dont quit then she'll split.



 Maj månad, no shit.



You look like a dying duck in a thunder­storm.



Först en kaffedejt med Louise, sen vidare mot finland eller nya zeeland eller vad det nu var. Oklart. Voluntary madness..


By the way, today i'm wearing that smile you gave me..

Sanne sa till mig, det är så bra att även fast det för det mesta går åt helvete för mig så är jag alltid lite för lycklig. Men tänk vad tråkigt det skulle vara ifall det alltid gick bra?



Jag har börjat på ny kula.  Lite som att införskaffa nya träningskläder för att hitta motivationen igen så kör vi på ny bloggdesign. Tog väldigt många kaffekoppar innan det halvblev som jag tänkte. Får putsa till resten någon annan regnig dag för nu lyser solen.



Running is a pain in the ass. But it sure gives you a nice one.



Avslutar denna tisdagkväll med en sväng runt kungsholmen.
Nu räknar ja sommaren som över, semestern likaså, låter bli att räkna antalet gånger ja besökt gymmet och antalet vinflaskor som slunkit ner låter vi också vara otalt. I början av maj lovade jag mig själv att göra denna till den bästa sommaren någonsin (klychigt, i know). Och jag lyckades till fullo.
Med en sträckning i ljumsken och en evig baksmälla som skulle sitta i resten av semestertiderna, började beach-11 med en vecka på kos med systeryster,.
Summerburst, stod längst fram av trettontusen människor och rockade, lite ihopklämd men det är smällar man får ta.
Såg min favoritartist David Guetta, även det längst fram. Får gåshud då jag tänker tillbaka.  
Se klippet (va extra uppmärksam vid 1:13 men se hela) o försök förstå vilket halleluja moment det var.:


Det var början på sommaren. En bra början.

Fortsättning följer. 
Nu sänggång för min del.

RSS 2.0