Innanför varje bokomslag öppnar sig en oändlighet, utanför det låter människor sina dagar rinna iväg. Fullt nödja med tevefyrasport.

Första dagen på mitt första sommarlov sedan årskurs 8: 
Lunchade med pappa, shoppade, simmade och bastade jättelänge med hårinpackning och ansiktsmask. Tränade. Mellow med Eve. Drack TE på hofen med mina vapendragare.
Efter en tveksam och segstartad dag så blev det en kanonbra inledning på sommarlovet!


I skrivande stund ligger jag i soffan, dricker te och läser en pocketbok. Som en slacker, mitt på dagen mitt i veckan. Minns inte sist jag låg så här utan att känna allt jag borde göra gnaga i bakhuvudet. Skönt!




... när vodkan gjort oss vackra.


Igår är alla drog hem och vilade efter terminens sista tenta passade jag på att gymma.
Mötte upp gänget igen, gick ut, käkade, myste på. Drack vin. Första gången jag drack på några månader, har behövt hjärnan i skolan och kroppen till träning, så har helt enkelt inte funnits något utrymme för fest. Men iochmed att "nu är det sommarlov och jag kan lix ändå inte kan träna" som jag vill så, what the fuck
"En kväll med vin kan vara värt det". "Jag dricker ju aldrig annars", (citerar mina klasskamrater). "Kom igen josse du dör inte av E N kväll". "Vi har haft två tentor på en vecka, nu ska det firas josse!"
Föll för grupptrycket.
Mycket trevligt, men hade inte räknat med något annat. Cyklade hem runt nollett och väckte pappa. Världens bästa pappa. Jag älskar att han är i stockholm lite då och då.
Myste lite och sen somnade jag.

Vaknar med en sprängande huvudvärk. Torr i halsen. Känner mig svullen i ansiktet.
Kollar på klockan. 07.55.
Kollar ut, solen skiner sen länge.
Kommer ihåg varför jag inte druckit på ett tag. Kvällen hade varit lika trevlig utan. Jag är roligare nykter. Hade hellre vaknat upp i tid, utvilad och pigg på sommarlovets första dag. Cyklat en sväng och ta vara på dagen.

Ligger iallafall kvar i sängen. Kollar mobilen, inte speciellt häftigt. Mailen likväl. Happ. Nudå? Väcker pappa. Dricker kaffe. Skickar iväg pappa till jobbet. Frukost, byter ut gröten mot fil och flingor. Funderar vad jag ska göra av dagen. Träna? Ja. Dock så enbart lyfta vikter och dock 2 så måste jag vänta tills alkoholen är ute ur kroppen. Luncha med pappa? Ja. Om fyra timmar ja. Spela xbox? Ja. Fast spelet är för svårt (note to self, köp nya spel) så lessnar efter tio minuter.

Funderar ut tre sommarlovslöften till mig själv.
1. Sluta bete mig som ett jävla offer. Det är foten som har en fraktur inte typ nacken.
2. Drick inte så länge jag inte själv tycker det är värt det, vilket är till god mat.
3. Fortsätta stiga upp tidigt. Tappa aldrig den rutinen.

Nä, dags att göra något av dagen. Inga böcker att öppna. Ingen promenad att gå. Ingen annan ledig. Bakfull. Ont i foten. Lägga mig och sova nu, mitt på dagen? Knappast.
Hmm.. Måste bara lista ut vad jag ska ta mig till.

Over and out.


Paj som en pannkaka.

Och där kom den. Dagen som jag egentligen lite undermedvetet vetat, och fasat, över att den kommer komma. Domedagen...... Dagen då jag skiter i mig själv.
Började som vanligt med att stiga upp tidigt, åt frukost och drog igång pluggandet. Åkte till jobbet och hade ingen rast innan jag slutade kl 13.30. Kom hem vid 15, tomt i kylen käkade cirkus 4 bitar matjesill och ett ägg. Sen äre inte så svårt att räkna ut vad som hände. Konstant hungrig och ätit konstant därefter. Middag igen. Än så länge inga konstigheter. Sen stod jag med skorna framför mig i hallen. Nu- för godis.
Sa till mig själv på skarpen och gick in igen.
Tog en halvtimme så var jag på fötterna igen. PÅ med skorna och ut genom dörren. Hemma efter en liten stund, lite mindre pengar i börsen men en påse naturgodis i näven.
Det är inte naturgodiset som jag blir mest irriterad på. Det är att jag gick och köpte det det mot min vilja, trots att jag bestämt att idag var ingen sån dag. Känns lite som att bli våldtagen av mig själv.

Kvällen jag inte kunde få hjärnan att bestämma över viljan.

Vet inte hur det kommer sig att viljan blir så mycket starkare, eller att hjärnan blir så mycket svagare, de gånger man inte kan träna som vanligt. Vad jag däremot vet, är att jag just nu sitter med en jävla magknip och imorgon kommer jag vakna med en grotesk måndags "vafan pysslar jag med!!"-känsla.
Och vad jag också vet, är att jag kan fetglömma min glass för att fira in sommaren på tisdag.

Nu ska jag mentalt förbereda mig för min sista tenta. 16h till sommarlov umpz!

Jag vet att du sover. När ingen annan är vaken. Jag kan inte ens gå. Men bara lukten gör mig svag.


Så sitter jag här denna lördagmorgon och räknar matte i vanlig ordning.
Vaknade och gav upp sömnen, var ute vid femsnåret och höll på svälta ihjäl. Cyklade morgonrundan. Det är en av få fördelar med att ha ont i foten. Är man hungrig- ja, trampa snabbare så får man frukost snabbare. Supergröt med ägg (ihopblandat!!), bär, banan, jättemycket kanel. Kaffe med massa mjölk. Mmmmmmm längtar tills imorn då blir det samma visa. Har brytit min sedvanliga söndagsfrukost två veckor i rad. Även glassen är bortplockad. Måste förtjäna sina privilegier(:
På tisdag däremot. På tisdag, då förtjänar jag den. Då ska jag fira måndagens tenta och sommarlov med en BJ.
Och på onsdag. På onsdag ska jag städa in sommaren, putsa fönster och allt där till. Då blir det städchampagne. Ni vet hur jag funkar vid det här lagret. Allt som är tråkigt ska göras lite roligare.
Vad blir inte roligt då man korkar upp en halvflaska moet, struttar omkring i det som Anton kallar slampshorts? Bara tanken på den kombinationen gör att jag nu sitter här och ler.
På tal om tråkigt var jag och simmade igår. Förstår inte hur folk kan göra det frivilligt. Människor simmar omkring "i harmoni" och "njuter" av det där äckliga vattnet som gör en torr på kroppen och förmodligen innehåller x liter kiss. Själv kämpar jag för livet. Försöker hålla mig ovanför ytan och försöker komma ihåg att hålla munnen stängd. Får kliande prickar på magen av det illaluktande kloret.
Oharregud idioter, eller så har varenda en stressfrakturer i fötterna.
Dom skulle få följa med på en morgonrunda. Inga jobbiga ungar som skvätter vatten. Inget plaskande. Inga utslag. 
Bara tystnad och frisk luft.



Livets hårda skola; IT kicks so hard, breaks your bones, cuts so deep and makes the blood flow

Den där känslan innan en tenta..

Var oroväckande lugn fram till onsdag runt kl 17, då känslan kom krypandes och jag började känna igen mig själv. Kroppen blir spattig, det pirrar i nacken och blicken flackar.
Hjärnan kaosar.
Cyklade till gymmet, trillade över en trottoarkant men glömde känna efter.
Gjorde ett asbra benpass. Riktigt bra. Två småkillar kollade i ögonvrån mest hela tiden, tror dom hajjade hur det går till att träna ben. Man vilar i jägarställning, och suger ut det sista med dropset. Man går därifrån, sakta sakta och ser ut som man har en pinne uppstoppad i baken. Lite för stunden mindre adrenalin och för stunden bortglömd tentapanik.
Väl hemma och uppe i varv, återigen. Pillade i mig lite laxsallad. Tuggade i mig ett paket tuggummin. Första tuggen på varje bit genererar ett skönt kraschljud i huvudet. Så tuggar max några minuter på varje innan jag laddar med ett nytt, för att återigen få kraschen i hjärnan.
Två ipren för att kroppen ska slappna av en smula. Rutin, skulle inte ens försöka sova utan ipren kvällen innan tenta. Det vore slöseri på både sömn och minutrar. Sömn är viktigt. Minutrar är tid, tid är pengar och pengar ska man vara rätt om har jag förstått.
Somnar tillslut.
Vaknar kallsvettig nolltre.femton och tar en timme att somna om.
Vaknar nollfem.nollnoll och ger upp.
Cyklar en mil (fin träningsverk i benen)
Tvingar i mig frukost nollsex. Gör några gamla tentor och får inte till en enda. Får panik. Prövar kläder. Vilka byxor är jag smartast i? Målar naglarna. Skulle aldrig sätta mig på tentaskrivning med ofixade naglar, rena döden att tvingas stirra på dem i fem timmar- det går ju bara inte.
Kollar igenom en gammal tenta. Fattar noll. Tuggar tuggummi. Byter byxor. Gör mellanmål, får inte ner det. Byter kläder en sista gång. Tuggar tuggummi. Kollar igenom så jag har packat allt. Miniräknare. Morötter. Tuggummi. Pennor. Batterier. Öronproppar. Handcreme.. Beger mig.
Sätter mig ensam på skolan och vill inte prata med någon. Tvingar i mig lunch precis innan tentan. Svårt att svälja.
Minutrarna går. Det värmer i huvudet. Känner mig lätt febrig. Tar en ipren. Tuggar tuggummi. Får ta plats i salen. Sätter mig. Går och kissar en sista gång. Sätter mig. Får tentan. Öppnar, ögnar igenom, lägger åt sidan. Tar handcremen, masserar händerna och lägger upp en strategi. Tar ett tuggummi. Stoppar in öronpropparna och så- hjärnan tillbaks.

Hur det gick? Ja, det får jag återkomma med. Det kändes bra.
Efteråt satt jag mig utomhus och bara andades. Lyssnade på tystnaden tills jag samlat ihop lite ny energi.
Gymmade, skönt magdödarpass. Köpte med mig butiksgrillade kycklingklubbor, minitomater och torrostade mandlar. Torsdagslyx och vad tentafirande innebar för fröken Andersson.
Small av i sängen.
Och nu sitter jag lite lätt bakfull av gårdagens urladdning med matematiken framför mig. Den har jag tenta i på måndag.
Känner mig för stunden oroväckande lugn......

 


Plugg, tilltugg och en rosa läskande protteshake.


Kära vänner, ovänner och ett kärt återseende.

Tro inte att jag lider av karaktärsbrist som är tillbaks, men min tidsbrist håller på försvinna. Då jag för tillfället är inne på sista skolrycket, tentapluggar, har en stressfraktur i foten och inväntar varmare tider så hittar jag små luckor i vardagen mest hela tiden. Luckor som jag hellre väljer att spenderar skrivandes här, än på att tugga tuggummi eller bara filosofera.
Tänka, känna, grubbla, tråna, tråka ut mig själv och känna mig förfallen.
Sitter och tittar ut på solen, det är dax att gå ut och göra något åt saken. Men så var det något som hade gått snett, trots att jag gjorde allt som planerat och nu, i ren protest, sitter jag med en nött fot och värsta ledan, lite besviken på livet. Lever samma dagar men utan innehållet. Saknar alla ögonblicken på västerbron kl 05.30. Saknar pluggpauser. Saknar att ha på mig klackar. Saknar löpning. Saknar nästan tillochmed spinning. Nästan.. Några veckor counting down.

Påminner mig själv, en söndag som denna:

Keep on

laughing,

Darling


Livet är en dans på rosor och en dans på rosor utvecklar ingen tyvärr.

Att hålla sig på tårna.

Jag har gått in i en period av mitt liv, då jag inser att de där 30-40minuterna på facebook varje dag faktiskt slutar i 200h/år. Vilket är fruktansvärt mycket timmar. Och jag har gått in i en period i mitt liv då jag har bestämt mig för att inte få sämre än bästa möjligt på någonting, varken kontrollskrivningar eller tentor eller i träningssammanhang eller i matlådor eller på jobbet. Jag är så satans trött på alla som fixar att vara bra hela tiden, men jag respekterar det. Grymma på allt det dom gör. Och nu, tack vare dom, behöver jag faktiskt inte ifrågasätta mig själv hela tiden. Jag behöver inte vela eller fundera. Jag vet precis hur dom gör och därmed precis vad jag är tvungen göra för att inte vara sämre.

Vill man någonting och strävar någonstans, kanske tillochmed, som jag, har utfärdat inte bara ett utan flera löften till sig själv, så blir man otroligt besviken på sig själv om inte det uppfylls. Hur ska andra kunna lita på mig om jag inte ens kan hålla mina egna löften..?
Visst. Motgångar, nederlag och besvikelser, hör till. Man kan inte lyckas med allt. Den stora avgörande detaljen är vad man gör i nästa steg efter ett misslyckande. Man måste ha en plan och varje dag göra någonting som för en närmare målet, simple as that och här säger jag nu farväl på ett tag. Tills den dagen jag återigen kan ta någon halvtimma att spendera på något irrelevant.

På återhörelse mina vänner.

(Tiden det tog att skriva detta inlägg kunde jag spenderat på en sida i matematikboken, eller kört slut på magen eller tvätta bort sminket samt borstat tänderna och planerat morgondagen.)

Är huvve dumt får kroppen lida. Och huvudvärken på köpet.

Efter en vit månad så hade jag endel festande att ta igen, det är jag en riktig fena på.
Så, förra helgen check med elina,  i måndags med jobbetbrudarna, klackarna i taket och den absolut roligaste kvällen sen jag vet inte när. En såndär kalaspartykväll. Onsdags några glas på söder. Torsdag med pluggfolket (då sprang jag hem från krogen bara för att kompensera att träningen blivit så lidande, sick).
Igår var det en beachsoccerturnering hela dagen. Tyvärr var vi mindre bra på själva spelandet, vår bästa match slutade oavgjord. På after beachen gick vi all in, man får passa på där man har chans att briljera. Dans på borden, rullande i sanden och shottar 30kr (och alla vet vid det här lagret hur jag mår av sprit)=hemgång. 
Jag har aldrig, verkligen aldrig mått så dåligt som idag. Baksmälla deluxe. Kämpade mig till affären för att inhandla en påse ostkrokar och lite godis, annars har soffan varit mitt plaza denna söndag.


I might be lonely but at least i'm not alone.


En hemsk upplevelse. Del ett och aldrig mer.

2010-09-21.
Solna centrum, bara det är skrämmande. Rättssal, otrevlig receptionist. Jättevänligt vittnesstöd, hatten av och eloge till dem, visade bild på rättssalen. Redan då insåg jag att jag var tvungen förbereda mig på vad som komma skall. Juryn framför, åklagare till höger och åtalad till vänster. Publik bakom. Josse i mitten, två mikrofoner och en videokamera. Jag som inte ens kan läsa högt för pappa utan att rodna. I väntan så pluggade jag in svaret på frågorna jag antog skulle komma, för utan manus i en sån situation är jag körd. Klumpen i magen växer, händerna blir kallare. Kissar.

Vittnesmål Josephine Andersson kallas till rättssalen..

Juryn ser vänlig ut, den åtalades vänner ser inte alls så skräckinjagande ut, nästan lite mesiga, jag går förbi, blickar i ryggen, klump i bröstet också. Huvudet grötar. Rodnar så mycket så ansiktet brinner.

Sätter mig, får frågan om jag varit vittne förut och nej (tack gode gud). Säg efter domaren. Mitt namn är Josephine Andersson. Lovar och svär. Inte ljuga, tillägga eller bortse blablabla.. Rösten hänger sig. Huvudet likaså och en så enkel sak som att repetera redan sagda ord blir till en konst. Ordet över till åklagaren. Frågar helt fel fråga, inget inmemorerat svar och hjärnstillestånd, hjärtklappning ett faktum.
jag.kan.inte.spontanprata.inför.folk.

Ställer ännu en fråga och jag är lite osäker på hur det var, säger även så "Men till polisen i telefon så sa du att du var säker" Ja men det var 1. över telefon och 2.ganska nära inpå själva rånet, har hunnit fundera både till och från och på det ena och andra sen dess.
Ordet över till advokaten. Avståndsbedömning (fan jag glömde ta med mig ögonmått och synvinkel). Mumlar någonting ohörbart och upprepar någonting helt oväsentligt. Nästa fråga, samma som åklagaren och jag är fortfarande inte hundra (som jag redan sagt typ tre gånger).
Domaren. Har jag haft några kostnader? Nej, men jag missade en jobbdag. Det är en kostnad, jaha, rodnar igen. Reser mig och har hela den åtalades fanclub bakom mig, ångrar att jag tog tajta jeans. Rodnar.
Går ut, blodet försvinner, huvudvärk, tårarna trillar nästannästan när spänningen släpper. Nu är det strax rast säger vittnesstödet, gå nu om du inte vill möta den åtalades fanclub. Jag ser i ögonvrån hur dörren till salen öppnas då jag svänger vänster i dörren och lämnar byggnaden. Pustar ut.

Dom fem värsta minuterna i mitt liv. Två timmars nervös väntan i väntan på dessa jobbiga fem. Nästa gång, OM det blir aktuellt någon annan gång (pepparpeppar) så betalar jag gladeligen tvåtusen för förräderi mot staten istället för att utsätta mig för detta.

Homecoming, christmas.

Har varit extremt dålig på uppdatera vilket gör allt lite jobbigt för det händer ju massa kul. Snart norrut iallafall.

Hade gärna skrivit mer ingående om allt men vem orkar läsa ett sånt långt inlägg?

Nu ligger jag nermyst i soffan och käkar frysta nötter. Det är löjligt gott. Har druckit åtskilliga koppar kaffe och en superlyxfrukost (läs: keso, vanlijprotein, hallon, fröer, nötter, hårdbrödskross i brist på flingor). Ska ta en långpromenad senare, träningsverk i benen och kommer förmodligen vara gråtfärdig men i'm a soldier. Och ett bodypumppass på det. Unfinished sympathy.


Ett ascoolt tidsfördriv, listar mitt fredagdenfjärdenovember-liv.

Vad är den äckligaste mat du vet?
Makaronipudding, choklad, vanlig pasta.

Nämn fem grejer du är nöjd med som du gjort i jobbet (hela livet)
1 Sa upp mig från det där fejktelefonbolaget i thailand.
2. Fick tre arbetsintervjuer på en och samma dag. Började på donken.
3. Sa upp mig från donken, gött.
4. Började på esprit, bästa beslutet.
5. Hade ett supersälj idag, så jävla kuuuul det är då det bara klickar med en kund och jag blir så lycklig och hon var så himla tacksam efter att pungat ut sjutusen för nya kläder. 

Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?
SNYGGT! Har avgett ett löfte till mig själv att klä upp mig lite oftare. Har så fantastiskt mycket fina kläder som förtjänar att bäras. Och givet, dunparkas och norrlandsmössan till det. Hatar att frysa.

Vilket är
ditt dyraste klädesplagg? 
En guldfärgad klänning, i think. Använd: 0ggr. Men den är fin hängandes i garderoben med. Eller en vit kostym som jag inte heller använt.

Har du någon oanad talang?
Jag är grym på laga mat. Annars försöker jag langa fram mina talanger som snabbaste.

Vad gjorde du i helgen?
Minglade runt på odenplan, drack lite öl och bjöd på en rosa jossedrink, alltid succé. Bastade, snackade skit och gjorde en "årets"-lista med tjejerna. Jobbade extra i farsta. Åt glass och fick ont i magen. 

Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?
1. Köpa nya blommor och 2. Komma ihåg att vattna dom så dom inte går samma öde till mötes.
3. Rensa garderoben och ta in alla höstkläder från förrådet.
4. Färga håret, börjar vara lite lebbfärgat (brunt, skifta lite röda toner och en grotesk utväxt)
5. Vinna alla matcher i wordfeud så jag kan ta bort det där beroendehelvetetsspelet från mobilen.

Vad har du på dig just nu?

Träningskläder, inte kommit mig till duschen ännu.

Senaste låt du lyssnade på?
Mardrömmar-Melissa Horn och Love is hard-James Morrison.

Bästa skönhetsknep?

Sova med smink om man ska morgonträna. Så sparar man mycket tid och tiden, den ska man vara rädd om. Drick mycket vatten, kissa ofta, le mycket, sola solarium, måla tånaglarna och borsta tänderna.

Vilken klädstil tycker du är hetast på män?

ÅÅÅH ja! Dösnygga jeans, schyssta skor, fet klocka. Vid halsringnign. Handfallen.

Och fulast?
Prasselbyxor. Fula jeans. Vans. Tshirtar med höga halsringningar.

Vem saknar du?

MIN FAMIIILJ. PUSS

Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?

Hahah alltsååå bara för att inte svara worldpeace, evig lycka eller välmående.. En jäkla handväska. Har kollat på samma väska under ett års tid.  

Bästa filmen nånsin?
Illusionisten.

Bästa boken nånsin?

Finns så många bra ju!

Vilka tidningar läser du?
Metro på gymmet, annars medverkar jag oftare än jag läser tidningar.

Vad önskar du att du var bättre på?
Hålla blommor vid liv. Kontrar frågan och önskar att jag var sämre på rodna.

Har du haft ett förhållande som varat i över ett år?
Nej.

Är du religiös?
Nä. Brukar däremot fråga Gud om lov innan jag köper glass på söndagar. Han svarar alltid Ja, Josephine, du förtjänar glassen.

Vad är din största rädsla?
Björnar, framtiden, mänskligheten och mig själv. 

Vad är det elakaste någon sagt till dig?

Att min mamma är snyggare än mig. Hm.

Om du får barn vad ska du döpa dom till?
Fast jag skulle ju inte ha några barn?

Om du fick köpa vilken bil som helst – vilken?

Men åååh ja kan ju inte vad den heter men det är en såndär stor fet porsche som ser ut som en jeep. Fast snygg. Men just nu skulle jag hellre vilja ha en snabb cykel.

Vad ångrar du i livet (om något)?
Jag ångrar väldigt få saker. Det mesta tror jag sker av en anledning även fast det kanske kunnat slutat bättre.

Vad är det snällaste du gjort denna vecka?
Alltid snäll. Helylle. En kund idag sa att jag var en sån där pålitning söt norrlänning (hihi)


Karma fuck you up.


Hade ett mycket givande telefonsamtal med farfargubben.
F: Det är lite tråkigt, vi har en vit vecka på älgjakten nu så nu måste vi ju sova så länge på mornarna.
J: Inte lätt att vara pensionär.
F: Har du vita veckor någon gång?
Tystnad..

F: HAHA jag tänkte väl det.

En tätort på en slätt.





Weekend warrior.



Min rosa datte är tillbaks, alles claaaaar.

Det är fantastiskt att ha photoshop igen och helt bara sådär fungerar allt som jag trodde slutat fungera. Jag kan ladda min ipod, pulsklocka och använda den externa hårddisken samt usbhögtalaren. Woopwoop.
 Nu inväntar jag ligan, ikväll är det bastu/brud/bärs-kväll.

Älskling kan du inte se. Dina händer är fulla av blommor.

Inför gårdagens dugga var det ingenting ovanligt, prestationångest.. Kunde inte sova, mådde konstant illa och kunde inte äta mer än två mackor som jag var tvungen att tvinga ner, men som ville upp direkt igen.
Jag VET att jag inte pluggat tillräckligt. Däremot har jag verkligen försökt, med handen på hjärtat har jag gjort så gott jag kunnat. Tyvärr, enough är inte alltid enoght.

Utan att önska för mycket ont till mig själv så hoppades jag nästan litegrann att det skulle vara befogat med paniken som jag besatt. Få en liten känga, för duggan har egentligen ingen större betydelse, det är mer en bonus. Jag hoppades att jag skulle köra rejält på den så jag inser att även jag måste plugga. Så att jag har en anledning att tvinga mig ner i böckerna.
Utan att ropa hej för tidigt så måste jag konstatera att jag har det så jävla busenkelt. Jag fixade den. Missade på några poäng, samma hade tydligen resten av klassen som pluggar duktigt arton timmar i veckan, också missat.
Skönt att jag klarade den kan man ju tycka. Själv är jag mest irriterad för att än en gång visat för mig själv att jag inte nödvändigtvis behöver plugga inför prov och därigenom säkert inte kommer börja läsa i böckerna heller.
Over and out.


Vi hade köpt drycker av glömska, vi hade glömt alla tankar av gråt, hade sagt allt som skulle sägas. Än en gång. Förlåt.


Studsade in hos eve klockan två i lördags med vinflarrorna i högsta hugg, hon nyvaken, glad och fortfarande i pyjamas. Nu kör vi. Och så bar det av.
Det var så förbaskat roligt att jag tappade bort mitt slkort och eve sin mobil. Alltid ska det vara något. Hittade iallafall slkortet längst ner i väskan idag, och eves nya mobil är mycket snyggare än den gamla så det löste sig ju också.
BTW. Det är livsfarligt med mobiler då man är ute och svirar, käpprätt mot söndagsångest ifall jag formulerar mig så.


Vet inte riktigt vilken sida jag vaknade på imorse men bevisligen inte den vanliga sidan.
Köpte en träningsjacka och han i kassan föreslog att ja skulle ta på mig den direkt. "Ja förfan, de gör jag. Och vet du, du kan faktiskt slänga den här jag har på mig, ja håller på rensa garderoben". Dressade om mitt framför kassan, lämnade min gamla tröja och tackade för mig.
Sen så pallade jag äpplen påväg därifrån. Och pratade sönder en telefonförsäljare om aktier och pension, saker jag inte kan någonting alls om(slutade med han sa hejdå, hoppas du tar tag i ditt liv)
Andra gradens baksmälla kanske. Eller bara obrydd.
Nu ska jag få pennan att glöda. Tjing <3

I aint no killer but dont push me, revange is like the sweetest joy next to getting laid.


Efter regn kommer solsken och minst en rehabvecka. Kiropraktor, föräldrabesök, riktig mat, hårvård, massage, PT, träning, plugg och guettas nya album det är suppppeer. ♥ Btw så är det tio grader ute och kakan fyller arton på mindre än två veckor. Månaderna går fort.



Min htc är lika ofungerande nu som alltid. Fick låna en iphone och inser att mitt livs största misstag är att jag inte köpte en iphone utan tog den snygga vita istället. Utsidan ger insidan sin chans, men insidan kan fan slakta utsidan. Die htc DIE.

Allt förändras men ändå är det mesta sig likt.

Sitter mitt i den största konflikten på länge. Med mig själv, sedvanligt. Jag, precis som på handleden. Jag jag jag. Där alltid händer, grundar, fortsätter och slutar. Eller, förvisso, stannar.
I somras körde jag på en diet, inte för att gå ner i vikt utan för att må bra. Vilket jag gjorde av den. Men, välmående är inte det viktigaste, njutning och stimulans ack så viktigt så jag gav upp den där lchfsaken redan efter två månader.
Nu är det som vanligt, min mage är uppsvälld, jag ser ut som ett biaffrabarn och drömmer inte ens om att ha ett tajt träningslinne.
Magen är ledsen. Men jag är lycklig, jag får äta proteinbarer, morötter, frukt, fil och flingor, gröt, hårdbröd och inte att försumma; glass.
Så min konflikt just nu är, psykiskt eller fysiskt välmående. Pest eller kolera.  





Är dom beiga pjucksen en keeper? Discokulaklänningen?
Näää..
  

SpaceshiT

Kistagänget satte nivån som vanligt. (Vilken nivå?)
Någon sa redan efter en timme att "jag är full". Någon annan hade ingen BH. Några tog sig inte in på cafeet. Någon tappade mobilen i tusen delar. Samma någon övertalade random typer i tunnelbanan att skriva på fb tills denne någon vaknade. Någon försvann. Någon tog taxi. Någon micrade bratwurst till fyllekäk.
Tänkte att jag skulle presentera mina vänner (o nallar bilder av en annan vän, sorry på förhand):

 
Evelina, min wingman, bestman eller vad man väljer att kalla det.
Min högra hand, med is i magen, höga klackar och förmodligen ett glas skumpa i sin högra hand.
 
Louise, min fd bigboss och numera vänsterhand istället.
Den jag förmodligen svettas sönder dansgolvet med. Lika smygmesiga, dåliga på gå i klackar och träningstokiga, nästan skrämmande hur lika vi fungerar.
 
 
Sanne, om jag är puff är hon piff, min slitzpartner,
den som gråter över att gå hem, dricker bål direkt ur skålen och den mest godissugna människan jag känner.



Tidigare inlägg
RSS 2.0