Mitt liv känns meninglöst när jag inte kan träna. Det är hemskt men mycket sant. Jag känner mig äcklig, blekfet och lat. Utan endorfiner. Så ikväll kunde jag inte hålla mig längre. Tog en ipren, drack hostmedicin och knaprade strepsils. Järnhästen, givetvis. Testade även ett nytt pass, Bodycombat. Skitkul! Det var inspirerat av karate, thaiboxning och ngn dans. Mycket jobbigt. 120 höga knän (jaa, jag räknade) kommer kännas i asset imorn. Kommer förmodligen att ångra mig imorn när jag vaknar ännu sjukare. Om jag vaknar alls.

Och alla som tror sig sett i syne, att ni sett en spökbil så var det inte i syne. Jag har inte klätt ut bilen utan gjort en mycket fin lösning på fönsterproblemet. Klämde helt enkelt fast lakanet i dörren, visade sig att snöklumparna som jag kämpade med hela igår var helt onödiga. Försökte tina upp bilen idag för att kolla ifall isen försvann om fönstret gick upp. Men det for bara ner ännu mer. Joel min hjälte tog lös innandömet på dörren ikväll, utan vidare resultat. Eller han hittade felet men kunde inte kirra. Men kilade fast fönstret så nu är bilen inget spöke längre. Imorrn ska jag spela dum blondin och gå in på en verkstad. Observera SPELA dum blondin, för jag är varken dum eller blond.

Och har glömt säga att jag har fått jobb i la capital, så flytten är nära. Måste fixa bort lite pass från sibby bara. Sen är det tack och adjö för mig. Nu är det godnatt och adjö för mej.