Igår. Vi såg hockey, de va kung. Satt i en loge och ida stod för öldrickandet. Matchen slutade 4-4 så vi skyndade oss därifrån för att hinna till bilen snabbt. Och tänka sig, vi var snabbare än alla andra ! Men, vad vi inte visste var att det inte bara är slutspelsmatcherna som har förlängning. Rätt bra gjort, vi missade alltså det man egentligen väntat på hela matchen, resultatet.
Iallafall åkte vi till stan och mickelu (iddes pappa och min chef) bjöd på middag på old williams. Döönice!
Sen softade vi på, två blev tre med sändy, tre blev två till krogen då sandra droppade, två blev en till efterfest efter mitt svek.

Vaknade som en gud idag, förutom att jag höll på dö av värmeslag. Att somna med tre täcken är att rekommendera men att vakna är sjukt varmt.

Sen idag. Jag och sändy har deppat över livet, ensamhet och jobb. Hur allt som är vårt fel kan kännas så fel. För det gör verkligen det. Idag har varit söndagsångest på ett helt nytt sätt.

Och ikväll så hämtade jag mamma och kakan utanför isladan. Upptäckte ett hål i marken alldeles åt helvete för sent så bilen flög. Gabbe tyckte det såg ut som den skulle tippa. Frid och fröjd, tills mamma upptäckte att bakrutan åkt ner och är paj. Alltså jag ääääär så jävla bra, slutar aldrig förundras. Så min kväll hittills har ägnats åt att bygga över bilen med påslakan och snöklumpar och plastpåsar och silvertejp. Mycket ambitiöst och nyskapande.

Ingen bild idag. Jag ser hockey.