Ligger i sängen, vaken för andra gången och tuggandes på ett jättegott grönt äpple då det plötsligt ringer i min mobil.
Vänner? Bättre upp.
När jag lagt på så skrek jag ut min lycka som Ronja Rövardotters vårskri, typ. Sprang ett varv i huset, tjutandes. Hittade telefonen på vägen, PAPPAAA! Svarar inte. MARKARKARKUUS! Svarar inte. MAMMAAA! Ringer upp två sekunder efter jag gett upp. Skriker lite (för mkt) i telefonen.
Nu sitter jag på samma plats som där allting började, sängen. Har återfunnit mitt äpple, ser dock lite mindre gott ut nu så får nog hämta ett nytt. Men vet ni, det gör ingenting. Jag har tusen miljoner endorfiner som spritter i benen på mig. Borde nog egentligen ta en löprunda och avverka lite energi istället. Synd det är så fruktansvärt kallt ute bara, och att jag behöver nya löpardojjs. Ska iallafall väcka markus först och skrika lite för han med. Sen ser vi vad som händer. Den som lever får se.