Jag vill inte längre veta vad jag kan, men med näsan i vädret och foten i klaveret, jag misstror mig själv och håller ensam hand i hand
Karaktär.
Planerade att ha någon slags framförhållning och för en gångs skull faktiskt plugga.
Så. Efter en förmiddag i skolan så gick jag hem, sorterade böckerna, la fram allt jag skulle läsa och laddade upp med kaffe och morötter. Kom på mig själv med att facebooka klassen.
Nä, skulle ju vara pluggtid.
Stängde ner datorn. Jävla skit, pennan var borta. Letade åt en ny (sällsynt med blyerts och extra viktigt just idag).
Satte mig ner, det kurrade i magen. Aja, gör väl lite middag då. Åt. Satte igång att läsa. Gabbe ringde. Glömde bort vad jag höll på med.
Insåg att jag inte kommit någon vart. Avbokade min helkväll på gymmet.
Aja, ska jag nu lix lära mig plugga så behövs väl lite godis? Jajjemän, schnabbeste till kiosken. På en torsdag (vad håller jag på med?? skiiit!).
Tar fram skrivblocket och kan inte komma på hur jag tänkte fortsätta den där meningen som gabbe ringde mitt i. Jävla skit. Inser att jag ätit upp godiset innan jag ens kommit igång med pluggandet.
Än en gång; Jävla skit.
Förvirrad. Ska man plugga med musik, ska man sitta eller ligga, kaffe, kakor, blyerts, mjukisbrallor eller shorts, ska man först läsa allt och sen skriva eller ska man läsa och skriva samtidigt eller bara läsa och inte skriva alls?
Nu har jag hoppat omkring hemma i några minuter, sockerhög och chockad över mig själv.
Ont i magen fick jag oxå.
Sammanfattningsvis så har jag suttit hemma i två timmar, ätit godis som jag inte ens tycker är speciellt gott och lyckats läsa två sidor ur juridikboken. Ska fara ut och springa istället. Det är jag iallafall bra på...
It does not matter how slow you go. so long as you do not stop.
Jag har hittat sömnen igen (tre nätter i rad katching).
Det känns som vanligt som det ska göra. Jag studsar upp klockan sju på morgonen. Springer i rulltrappan på jobbet. Tycker inte längre att det är jobbigt att lyfta koppen till munnen. Fixar frillan. Flabbar med brudarna. Ölar på en onsdag. Dubblar pass på gymmet. Var på bp igår, om man försöker tänka att det är diamanter på golvet så blir det lite roligare, man går ner lite djupare än vanligt, gör några fler än väntat och har lite ondare i rumpan dagen efter.
Är tacksam över att jag allt som oftast tänker innan jag pratar för min första tanke är för jämnan skrämmande idiotisk. Imorse då jag kom ur duschen, muttrandes för mig själv att "Det är då själva faan vad man blir blöt av att duscha", var jag tvungen stanna upp och reflektera över vad jag precis sa. Hahah alså läget da?
Gardell;
För allt du hatar hos dig själv - förlåt dig själv.
För allt du skäms över.
För allt du är stolt över.
För allt du vill dölja.
För allt du vill visa upp.
För allt som inte blev som det skulle.
För allt du är.
För allt du vill vara.
Förlåt dig själv
Jag hade precis kommit in i en dvala och nästan nästan glömt av min oro för att gå isäng då pappa ringde och påminnde mig om att jag inte kan sova, försökte analysera varför jag inte kan sova numera.
Så började jag tänka på hur man för att hitta tillbaks till tröttheten.
Tar en ipren och lägger mig. Jag ligger och halvsover. Tänker en tanke också är det igång, igen.
Tänker på allt men mest på ingenting speciellt. Får hjärtklappning och sån fruktansvärd ångest, känns som att kroppen ska dela sig.
Miljoner delar av mig.
Kryper ihop i fosterställning. Spränger i huvudet. Blir lite kletig, kallsvettas. Jag har gåshud. Orkar inte ta av mig täcket, är för trött. Börjar gråta av utmattning.
Gråter. Det smärtar i hela mig. Och jag kan inte sätta fingret på varför. Ångest. ??.
Det finns ingen, ursäkta, jävla anledning varför.
Torkar tårarna, ger upp, samlar kraft och kliver upp. Hämtar juicen från kylen och tar med täcket till vardagsrummet.
Nu ligger jag här, har slagit rekord i jewels fyra gånger, räknat så många får att jag inte minns vad jag slutade på, hittat på en egen sovalek, som tydligen inte fungerade särskilt bra den heller.
Jag är less på dygna.
måldefinition. En dröm med deadline.
Jag som alltid trott att den dagen jag kunde ha mina filippaK-jeans skulle jag bli en bättre och framförallt lyckligare människa. Igår satt dom plötsligt där dom skulle och jag blev förbannad för att jag blivit mjuk och det inte tog emot då jag knäppte.. Men, det var i vilket fall ett av sommarens mål att komma i dem, så får väl säga att jag har vunnit.
De perfekta vita jeansen, så var min min storlek slut i butik och hellre för smått än för stort så jag var illa tvungen att köpa dem ändå.
På tal om att köpa, så köpte jag för första gången en herrtidning idag. Kika på sidan 51 Slitz. Jag och Sanne blev fångade på väg hem från en riktig hållkäftenefterfest, intervjuade, fotade och ingen av oss mindes konversationen sen. Haha!
Min rosa datte samt ett väl investerat datafodral (ska det va ska det va). Fint ju! Jag är mer än nöjd.
Det skulle vara roligt att gå ut med dig, men ingen av min strumpor matchar varandra..
Också på en höstnatt följer en gryning. Morgonen är klokare än aftonen, och där avslöjas nattens handlingar. Jag nattsuddade med strindberg, moliere och tända ljus fram till klockan var långt efter midnatt. Tänkte sova mig frisk och pigg men vaknade innan åtta. Fast det är ju lite så, timmarna man sover bort får man jaga igen på dagen, så med lite eftertanke, skönt att stiga upp i tid.
Man brukar säga att det är de som står en närmast som sårar en djupast.
Tog en långpromenad någonstans på söder. Vandrade bort lite irritation.
Its not healthy youre not fit. She says if you dont quit then she'll split.
Maj månad, no shit.
You look like a dying duck in a thunderstorm.
Först en kaffedejt med Louise, sen vidare mot finland eller nya zeeland eller vad det nu var. Oklart. Voluntary madness..
By the way, today i'm wearing that smile you gave me..
Jag har börjat på ny kula. Lite som att införskaffa nya träningskläder för att hitta motivationen igen så kör vi på ny bloggdesign. Tog väldigt många kaffekoppar innan det halvblev som jag tänkte. Får putsa till resten någon annan regnig dag för nu lyser solen.
Running is a pain in the ass. But it sure gives you a nice one.
Avslutar denna tisdagkväll med en sväng runt kungsholmen.
Nu räknar ja sommaren som över, semestern likaså, låter bli att räkna antalet gånger ja besökt gymmet och antalet vinflaskor som slunkit ner låter vi också vara otalt. I början av maj lovade jag mig själv att göra denna till den bästa sommaren någonsin (klychigt, i know). Och jag lyckades till fullo.
Med en sträckning i ljumsken och en evig baksmälla som skulle sitta i resten av semestertiderna, började beach-11 med en vecka på kos med systeryster,
. Summerburst, stod längst fram av trettontusen människor och rockade, lite ihopklämd men det är smällar man får ta.
Såg min favoritartist David Guetta, även det längst fram. Får gåshud då jag tänker tillbaka.
Se klippet (va extra uppmärksam vid 1:13 men se hela) o försök förstå vilket halleluja moment det var.:
Det var början på sommaren. En bra början.
Fortsättning följer.
Nu sänggång för min del.
Det börjar bli kallt, graderna sjunker så fort överallt.
Har varit ute och flängt senaste veckan, en kanondag på liseberg. Jag vann för första gången i mitt liv en sån där superstor godis, och jag lovar, SVÄR, att det kommer dröja innan jag blir sugen på dumle igen.
Jag åt midsommarbrunch och nubbade i hylte. Åkte till halmstad, åt sill och dansade runt en stång. Vidare till tylösand på kvällen, käkade en helt fantastiskt jävla god middag. Hade nog den roligaste midsommaren någonsin
Back to göteborg, ut i skärgården med lite vänner, åkte lite wakeboard (som jag förövrigt ägde stenhårt på), solade, grillade korv och allt det där superbraiga. Tills motorn på båten havererade och vi var tvugna gå hem. Tror alla var glada att vi inte åkt ut till någon ö utan bara några vikar bort. Hehe
Efterrätt på Akvarell
Nu har jag hämtat ut min kem två veckor för sent, ätit tonfisk för det är det enda som finns hemma tydligen och ska börja packa om inför flängeriets fortsättning; Skellefteå.
Det är en sån där konstig känsla med att åka hem. Sådär så jag längtar över allt annat, pirrar i magen då jag tänker på hur mycket jag saknar alla där hemma. Men samtidigt lite ångest över att åka hem. Konstigt. Aja, imorn 08.20 sitter jag på planet mot sveriges norra delar. Med gångavstånd till nordpolen.
Så för din, och för min, men inte för kärleks skull, kom och värm mig inatt.
Lovade mamma lite halverst i helgen att blogga. Men tankarna snurrar precis som vanligt och jag har precis legat lite för länge i soffan och tänkt, lyssnandes på winnerbäck och tuggandes på morötter. Tänkt på hur mycket jag gillar kramar, morgonkaffe, allt roligt och avslappnat, kompisar, betala mina egna drinkar och sommar. Tänkt på hur mycket jag ogillar rea, smutsiga tvålpumpar, blaskigt kaffe, ogillar då jag blir lite för osäker, tycker det är jätteläskigt med myror men ännu läskigare att visa allt för någon. Känner mig mest bara fucked up. Jag vill vara en hjälte eller prinsessa. Fast jag är nog inte någon av dem. Bara lite lost. Mellan att veta och vilja.
Vilsen.
Nu är det ju som ångest, löften tvång och allt det där, högsäsong. Jag har lite av en ekonomisk undergång. Jag gör inga dåliga köp. Tvärtom. Jävligt bra faktiskt. Men behöver allt så inihelvete mkt och många bäckar små.
Det är så många inviter samtidigt, bara att välja och vraka. Inte varmt men ljummet. Inte kallt. Inte ja men inte nej. Inte bra, men helt okej. Tusen omvägar hem. 
Det är visst någon som är tillbaka.
Man väljer allt, jag väljer allt, allt vad jag vill.
K(A)os.
Eftersom jag vet hur det fungerar så gav jag mig själv OK att ta ett glas vin samtidigt som packningen började nalkas, hade en öppnad flarra som skulle vara slösaktigt att hälla bort. Lugna nerverna lite. Smakade ur resegodiset under kvällens gång, och plötsligt var det bara dom torra godisarna kvar.
Efter att jag prövat bikinisar i hundra år, insett den blekfeta katastrofen, valt ut mina fem favoriter samt fem olika solglasögon, sex par klackade skor och (ja, ni fattar vart det bär av) fem shorts och volleyboll så var klockan nolltvånollnoll och lillhjärnan gick på högvarv.
Ångest; dels för att jag åt upp fredagsgodiset på en torsdag och dels för att jag är så kopiöst dålig på packa.
Så jag lade mig för en sista natt i min otroligt extremt sköna säng. Sov som på nålar och har vaknat i panik, skrivit ner saker jag glömt och saker jag ska packa ur.
Happ. Så nu sitter jag här, halvpackad, nyfikat och näst intill panikslagen med en kaffekopp i handen och undrar hur faan jag har tänkt få ihop det här.
Kos baby, lets go.
Det bästa sättet att hitta en hjälpande hand är i slutet av din arm.
Ska snart bege mig på lite spinning. Tråkigt, men är jag lite sugen för jag vill se hur pulsen jobbar.
I julas när jag skulle hem så var mitt tåg nio timmar försenat, och jag fick tillbaks kompensationen från SJ nu. Osynliga pengar. Så då passade jag på att unna mig något som jag aldrig skulle köpa annars, en pulsklocka. En garmin forerunner 210. Den är hysteriskt kul att springa med. Ska även ge mig på att lägga in intervaller så den själv säger till när jag ska rusa eller stanna. Sprang intervaller igår utan automatiska. Skitkul att kolla i datorn sen;
Nä nu vare dax. Dammsugning sen spinning
På återhörelse!
You have a choice: you can throw in the towel or you can use it to wipe the sweat off your face..
Nu har jag fått nog. Nog av att vara sjuk, att måsta tvinga mig själv att vara hungrig, att känna mig som världens slöaste människa och less på att inte ha träningsvärk i någon del av kroppen. Så nu har jag bestämmt mig för att teorin om att vila sig frisk är bara dravvel. Gav det en vecka utan att bli frisk. Efter jobbet idag drog jag mig till fridhemsplan, snöt mig en extra gång, pillade bort sanden ur ögonen och tog plats på järnhästen. Sen sprang jag. Sen lite ben och triceps, avslutades med mage. Kan inte direkt säga att det gick jättebra, känns att jag levt på glass, soppa och korvmackor en vecka. Veckans dille är alltså korvmackor. Eller mackor överhuvudtaget. Som vanligt då.
Diettips, ät så mycket du vill av det du inte gillar.
Jag försökte mig på att göra lasagne idag, improviserade lite och det såg bra ut. Då bilden togs hade jag redan ätit mig mer än mätt. Gjorde upp matlådor av resterande. Tio fina lådor.
Vilken osis att lasagnen inte blev så bra då hehe. Tur all pasta går rädda med massa parmesan och ketchup.
smärta: (är svaghet som lämnar kroppen)
Varför har du en fläskläpp och ett blåmärke under ögat? Nä jag råkade tappa en stege i ansiktet.
Bulan i huvudet då? Tjaa, var och klättrade omkring bland lagerhyllorna och nockade ventilationstrumman i taket.
Såret på magen, hur kom det dit? Rakhyveln trillade ur handen när jag skulle ta fram den.
Varför är alla dina knogar så såriga och naglarna av? Oups, jag råkade snubbla över någons handväska (som var ställd på golvet). Så jag störtade i marken.
Hmm men du ser ju alldeles misshandlad ut, armen ryggen och rumpan är ju blå. Fryser du Josse? Nä, föll nerför en trappa, inga konstigheter.
Jahaa det va samtidigt som du nästan bröt ryggen? Nejnej, det var förra gången. Inga konstigheter sa ja ju.
(Och ang. våldet i hemmet så har jag tagit upp striden. Har köpt gift som var alldeles grönt. Myräcklena verkar gillart så hoppas det är lika dödligt som det ser ut. Minns pappas ord när jag och Gabbe var små och kusin Olov slog oss. "Slå tillbaks innan ni börjar gråta" och nog gråter jag tillräckligt över myrorna..)
Här ser ni två av mina husdjur. Dom lever inte längre.Stålmannen känner sig rosslig i halsen.
Myror är top tre på min fobilista. Efter björnar före silverfiskar, fötter och kackerlackor.
Gallskriker.
Räddar sakerna från golvet.
Ringer pappa och störtbölar.
Sätter mig i soffan och vill förflytta mig till en annan planet.
Känns som det kryper i mina kläder, i håret, i skorna.
Sprayar hela golvet med hårspray.
Sätter mig ner i soffan med uppdragna fötter och hyperventilerar/lipar.
Btw så började jag grina igen och fick gåshud nyss när jag googlade svartmyra (för bildens skull). ÅÅÅHÅ ÄCKLIGA SATADJUR DÖ UT.
Tänkte skriva att nu ska ja sova men det ska ja så fan heller. Nu ska ja spraya ett varv till.
Jag minns vad jag minns och jag har glömt vad jag glömt. Det behöver inte ens ha hänt
Igår efter jobbet mötte jag upp Johanna, Olivia, Sanne och Evelina för lite föriiis. Hade egentligen tänkt lura tjejerna och dra hem när det nalkades utgång för att träna duktigt idag. Men dom lurade med mig istället. Drog till cafeet.
Dansade hela natten med ett asroligt gäng från usa. Min engelska som inte är så mycket att hänga i granen blir bara bättre och bättre ju mer jag dricker konstigt nog. Så. Drack för många drinkar. Shitfacedfull skulle vi kunna säga. Hör inte till vanligheterna.
Önskar att mina minnesluckor kunde lämnats som bortglömda men dom dyker upp lite mer allt eftersom. Det är lättare att klaga över sitt dåliga minne än sitt dåliga förstånd, man ångrar sällan det man inte minns. Nu lever jag i en blandning av minnesförlust och dejavu.
(farmor du behöver inte vara orolig, ja tycker bara det är jobbigt att jag blev fullare än planerat. skulle aldrig göra något dumt)
Insåg att det blev hög tid att bege mig hemåt.
Tog en omväg och var inte i mitt sinnes fulla bruk.
Catchade en taxi. Blev blåst så inihelvete, notan landade på 486 jävla kronor. Hur i hela helvete?? Aha, det var ett fejkbolag.
Föll nerför hela trappen. Ont. Blå på hela vänsterarmen idag.
Tappade en ögonskugga från YSL i golvet.
Satt mig ner och grät.
Tänkte fika men glömde det lika snabbt.
Föll från sängen och in i väggen när jag skulle bädda den (nytvättat).
Blev förbannad, sket i att bädda. Somnade där efter 04.00, vaknade kl 08.50 och hittade sanne brevid mig i sängen, johanna i soffan samt svart ögonskugga överallt. Happy face. Hade tydligen inte ens låst dörren efter mig.
Gjorde jättemycket kaffe, köpte frukost och godis och satt och garvade över kvällen. Sköna tjejer hahah.
Denna låt låter som i mitt huvud igår.
Nu har jag precis vaknat till liv, sitter och äter räkmackor. Mycket angenämt Och jag behöver knappast ens säga att det där med duktig träning idag blev som bortblåst? .
Livet är en fest. I synnerhet onsdagar. Lirar lite såhär:
Spenderade onsdagsnatten på cafeet som så många gånger förut. Grymt, levererade precis det jag ville. Bra musik, skönt folk, bra stämning, dans till svetten sprutar, goda drinkar och mycket skratt.
På återseende, kära cafe opera! WAKA WAKA
