Innanför varje bokomslag öppnar sig en oändlighet, utanför det låter människor sina dagar rinna iväg. Fullt nödja med tevefyrasport.
Lunchade med pappa, shoppade, simmade och bastade jättelänge med hårinpackning och ansiktsmask. Tränade. Mellow med Eve. Drack TE på hofen med mina vapendragare.
Efter en tveksam och segstartad dag så blev det en kanonbra inledning på sommarlovet!
I skrivande stund ligger jag i soffan, dricker te och läser en pocketbok. Som en slacker, mitt på dagen mitt i veckan. Minns inte sist jag låg så här utan att känna allt jag borde göra gnaga i bakhuvudet. Skönt!
... när vodkan gjort oss vackra.
Igår är alla drog hem och vilade efter terminens sista tenta passade jag på att gymma.
Mötte upp gänget igen, gick ut, käkade, myste på. Drack vin. Första gången jag drack på några månader, har behövt hjärnan i skolan och kroppen till träning, så har helt enkelt inte funnits något utrymme för fest. Men iochmed att "nu är det sommarlov och jag kan lix ändå inte kan träna" som jag vill så, what the fuck.
"En kväll med vin kan vara värt det". "Jag dricker ju aldrig annars", (citerar mina klasskamrater). "Kom igen josse du dör inte av E N kväll". "Vi har haft två tentor på en vecka, nu ska det firas josse!"
Föll för grupptrycket.
Mycket trevligt, men hade inte räknat med något annat. Cyklade hem runt nollett och väckte pappa. Världens bästa pappa. Jag älskar att han är i stockholm lite då och då.
Myste lite och sen somnade jag.
Vaknar med en sprängande huvudvärk. Torr i halsen. Känner mig svullen i ansiktet.
Kollar på klockan. 07.55.
Kollar ut, solen skiner sen länge.
Kommer ihåg varför jag inte druckit på ett tag. Kvällen hade varit lika trevlig utan. Jag är roligare nykter. Hade hellre vaknat upp i tid, utvilad och pigg på sommarlovets första dag. Cyklat en sväng och ta vara på dagen.
Ligger iallafall kvar i sängen. Kollar mobilen, inte speciellt häftigt. Mailen likväl. Happ. Nudå? Väcker pappa. Dricker kaffe. Skickar iväg pappa till jobbet. Frukost, byter ut gröten mot fil och flingor. Funderar vad jag ska göra av dagen. Träna? Ja. Dock så enbart lyfta vikter och dock 2 så måste jag vänta tills alkoholen är ute ur kroppen. Luncha med pappa? Ja. Om fyra timmar ja. Spela xbox? Ja. Fast spelet är för svårt (note to self, köp nya spel) så lessnar efter tio minuter.
Funderar ut tre sommarlovslöften till mig själv.
1. Sluta bete mig som ett jävla offer. Det är foten som har en fraktur inte typ nacken.
2. Drick inte så länge jag inte själv tycker det är värt det, vilket är till god mat.
3. Fortsätta stiga upp tidigt. Tappa aldrig den rutinen.
Nä, dags att göra något av dagen. Inga böcker att öppna. Ingen promenad att gå. Ingen annan ledig. Bakfull. Ont i foten. Lägga mig och sova nu, mitt på dagen? Knappast.
Hmm.. Måste bara lista ut vad jag ska ta mig till.
Over and out.
Paj som en pannkaka.
Började som vanligt med att stiga upp tidigt, åt frukost och drog igång pluggandet. Åkte till jobbet och hade ingen rast innan jag slutade kl 13.30. Kom hem vid 15, tomt i kylen käkade cirkus 4 bitar matjesill och ett ägg. Sen äre inte så svårt att räkna ut vad som hände. Konstant hungrig och ätit konstant därefter. Middag igen. Än så länge inga konstigheter. Sen stod jag med skorna framför mig i hallen. Nu- för godis.
Sa till mig själv på skarpen och gick in igen.
Tog en halvtimme så var jag på fötterna igen. PÅ med skorna och ut genom dörren. Hemma efter en liten stund, lite mindre pengar i börsen men en påse naturgodis i näven.
Det är inte naturgodiset som jag blir mest irriterad på. Det är att jag gick och köpte det det mot min vilja, trots att jag bestämt att idag var ingen sån dag. Känns lite som att bli våldtagen av mig själv.
Kvällen jag inte kunde få hjärnan att bestämma över viljan.
Vet inte hur det kommer sig att viljan blir så mycket starkare, eller att hjärnan blir så mycket svagare, de gånger man inte kan träna som vanligt. Vad jag däremot vet, är att jag just nu sitter med en jävla magknip och imorgon kommer jag vakna med en grotesk måndags "vafan pysslar jag med!!"-känsla.
Och vad jag också vet, är att jag kan fetglömma min glass för att fira in sommaren på tisdag.
Nu ska jag mentalt förbereda mig för min sista tenta. 16h till sommarlov umpz!
Jag vet att du sover. När ingen annan är vaken. Jag kan inte ens gå. Men bara lukten gör mig svag.
Så sitter jag här denna lördagmorgon och räknar matte i vanlig ordning.
Vaknade och gav upp sömnen, var ute vid femsnåret och höll på svälta ihjäl. Cyklade morgonrundan. Det är en av få fördelar med att ha ont i foten. Är man hungrig- ja, trampa snabbare så får man frukost snabbare. Supergröt med ägg (ihopblandat!!), bär, banan, jättemycket kanel. Kaffe med massa mjölk. Mmmmmmm längtar tills imorn då blir det samma visa. Har brytit min sedvanliga söndagsfrukost två veckor i rad. Även glassen är bortplockad. Måste förtjäna sina privilegier(:
På tisdag däremot. På tisdag, då förtjänar jag den. Då ska jag fira måndagens tenta och sommarlov med en BJ.
Och på onsdag. På onsdag ska jag städa in sommaren, putsa fönster och allt där till. Då blir det städchampagne. Ni vet hur jag funkar vid det här lagret. Allt som är tråkigt ska göras lite roligare.
Vad blir inte roligt då man korkar upp en halvflaska moet, struttar omkring i det som Anton kallar slampshorts? Bara tanken på den kombinationen gör att jag nu sitter här och ler.
På tal om tråkigt var jag och simmade igår. Förstår inte hur folk kan göra det frivilligt. Människor simmar omkring "i harmoni" och "njuter" av det där äckliga vattnet som gör en torr på kroppen och förmodligen innehåller x liter kiss. Själv kämpar jag för livet. Försöker hålla mig ovanför ytan och försöker komma ihåg att hålla munnen stängd. Får kliande prickar på magen av det illaluktande kloret.
Oharregud idioter, eller så har varenda en stressfrakturer i fötterna.
Dom skulle få följa med på en morgonrunda. Inga jobbiga ungar som skvätter vatten. Inget plaskande. Inga utslag.
Bara tystnad och frisk luft.
Livets hårda skola; IT kicks so hard, breaks your bones, cuts so deep and makes the blood flow
Den där känslan innan en tenta..
Var oroväckande lugn fram till onsdag runt kl 17, då känslan kom krypandes och jag började känna igen mig själv. Kroppen blir spattig, det pirrar i nacken och blicken flackar.
Hjärnan kaosar.
Cyklade till gymmet, trillade över en trottoarkant men glömde känna efter.
Gjorde ett asbra benpass. Riktigt bra. Två småkillar kollade i ögonvrån mest hela tiden, tror dom hajjade hur det går till att träna ben. Man vilar i jägarställning, och suger ut det sista med dropset. Man går därifrån, sakta sakta och ser ut som man har en pinne uppstoppad i baken. Lite för stunden mindre adrenalin och för stunden bortglömd tentapanik.
Väl hemma och uppe i varv, återigen. Pillade i mig lite laxsallad. Tuggade i mig ett paket tuggummin. Första tuggen på varje bit genererar ett skönt kraschljud i huvudet. Så tuggar max några minuter på varje innan jag laddar med ett nytt, för att återigen få kraschen i hjärnan.
Två ipren för att kroppen ska slappna av en smula. Rutin, skulle inte ens försöka sova utan ipren kvällen innan tenta. Det vore slöseri på både sömn och minutrar. Sömn är viktigt. Minutrar är tid, tid är pengar och pengar ska man vara rätt om har jag förstått.
Somnar tillslut.
Vaknar kallsvettig nolltre.femton och tar en timme att somna om.
Vaknar nollfem.nollnoll och ger upp.
Cyklar en mil (fin träningsverk i benen)
Tvingar i mig frukost nollsex. Gör några gamla tentor och får inte till en enda. Får panik. Prövar kläder. Vilka byxor är jag smartast i? Målar naglarna. Skulle aldrig sätta mig på tentaskrivning med ofixade naglar, rena döden att tvingas stirra på dem i fem timmar- det går ju bara inte.
Kollar igenom en gammal tenta. Fattar noll. Tuggar tuggummi. Byter byxor. Gör mellanmål, får inte ner det. Byter kläder en sista gång. Tuggar tuggummi. Kollar igenom så jag har packat allt. Miniräknare. Morötter. Tuggummi. Pennor. Batterier. Öronproppar. Handcreme.. Beger mig.
Sätter mig ensam på skolan och vill inte prata med någon. Tvingar i mig lunch precis innan tentan. Svårt att svälja.
Minutrarna går. Det värmer i huvudet. Känner mig lätt febrig. Tar en ipren. Tuggar tuggummi. Får ta plats i salen. Sätter mig. Går och kissar en sista gång. Sätter mig. Får tentan. Öppnar, ögnar igenom, lägger åt sidan. Tar handcremen, masserar händerna och lägger upp en strategi. Tar ett tuggummi. Stoppar in öronpropparna och så- hjärnan tillbaks.
Hur det gick? Ja, det får jag återkomma med. Det kändes bra.
Efteråt satt jag mig utomhus och bara andades. Lyssnade på tystnaden tills jag samlat ihop lite ny energi.
Gymmade, skönt magdödarpass. Köpte med mig butiksgrillade kycklingklubbor, minitomater och torrostade mandlar. Torsdagslyx och vad tentafirande innebar för fröken Andersson.
Small av i sängen.
Och nu sitter jag lite lätt bakfull av gårdagens urladdning med matematiken framför mig. Den har jag tenta i på måndag.
Känner mig för stunden oroväckande lugn......
Plugg, tilltugg och en rosa läskande protteshake.
Kära vänner, ovänner och ett kärt återseende.
Tro inte att jag lider av karaktärsbrist som är tillbaks, men min tidsbrist håller på försvinna. Då jag för tillfället är inne på sista skolrycket, tentapluggar, har en stressfraktur i foten och inväntar varmare tider så hittar jag små luckor i vardagen mest hela tiden. Luckor som jag hellre väljer att spenderar skrivandes här, än på att tugga tuggummi eller bara filosofera.
Tänka, känna, grubbla, tråna, tråka ut mig själv och känna mig förfallen.
Sitter och tittar ut på solen, det är dax att gå ut och göra något åt saken. Men så var det något som hade gått snett, trots att jag gjorde allt som planerat och nu, i ren protest, sitter jag med en nött fot och värsta ledan, lite besviken på livet. Lever samma dagar men utan innehållet. Saknar alla ögonblicken på västerbron kl 05.30. Saknar pluggpauser. Saknar att ha på mig klackar. Saknar löpning. Saknar nästan tillochmed spinning. Nästan.. Några veckor counting down.
Påminner mig själv, en söndag som denna:
Keep on
laughing,
Darling
