Inför gårdagens dugga var det ingenting ovanligt, prestationångest.. Kunde inte sova, mådde konstant illa och kunde inte äta mer än två mackor som jag var tvungen att tvinga ner, men som ville upp direkt igen.
Jag VET att jag inte pluggat tillräckligt. Däremot har jag verkligen försökt, med handen på hjärtat har jag gjort så gott jag kunnat. Tyvärr, enough är inte alltid enoght.

Utan att önska för mycket ont till mig själv så hoppades jag nästan litegrann att det skulle vara befogat med paniken som jag besatt. Få en liten känga, för duggan har egentligen ingen större betydelse, det är mer en bonus. Jag hoppades att jag skulle köra rejält på den så jag inser att även jag måste plugga. Så att jag har en anledning att tvinga mig ner i böckerna.
Utan att ropa hej för tidigt så måste jag konstatera att jag har det så jävla busenkelt. Jag fixade den. Missade på några poäng, samma hade tydligen resten av klassen som pluggar duktigt arton timmar i veckan, också missat.
Skönt att jag klarade den kan man ju tycka. Själv är jag mest irriterad för att än en gång visat för mig själv att jag inte nödvändigtvis behöver plugga inför prov och därigenom säkert inte kommer börja läsa i böckerna heller.
Over and out.