Om jag inte tagit mitt liv innan veckans slut, möljligt mördats av någon annan, så stryper jag den som får mej att dricka alkohol nästa helg.
Måndagar, dt blixtrar till i huvudet för jämnan, jag tar mig för pannan och förbannas över mej själv och vad jag åstadkommer då jag gör det jag gör bäst. Nästan som stubintråden som pyr närmare och närmare dynamiten och spänningen ökar för att sedan spränga allt i tiotusen bitar. Tomt, glömt, försvunnet. Ibland önskar jag att jag kunde göra en helg lika ogjord. Kanske inte en hel helg denna gång, fredagen hos mig för malin var super, men andra stunder senare, och lördagen, kunde lika gärna sprängas. Visst, jag har kul för stunden, men frågan är vad jag tänker med, vad jag tänker som och hur jag tänkt mej hela alltihop?
Finner det naturligt att just nu fråga mig själv vad jag tror på, vad jag bör kämpa för och vad jag bör kämpa emot. 
Söndagsångest är inte kul, håller det i sig och blir måndagsångest är det verkligen inte kul.  

Och under tiden jag funderar kan jag visa lite bilder från helgen, innan jag åkte till skiftes, innan någon kexade på våran uppfart och bro, innan jag tappade min börs, innan jag tappade mobilen (och hittat den igen), innan någon fått igång alkolåset på mobilen och innan jag la undan kamera av risk för spillning. Btw så måste jag köpa en ny mobil, fuckit.