alla vet att man måste vara två för att någonting ska funka, så varför fortsätter jag då naivt kämpa vidare? Jag hatar att det är jag som hör av mej, jämt. Jag hatar att det är jag som bjuder. Jag hatar att det är jag som blir nobbad. Två är bra, men andrahand suger. Men samtidigt så vet jag att det som skulle kunna finnas skulle vara bra, rimligtvis värt att fightas för.


Tänkte poängtera att jag är nykter denna fredag, är trots allt balzac och allt. Så kan det gå.