När jag vaknade imorse var min näsa igentäppt men kroppen kändes helt okej ända tills jag reste mig för att gå till toan och snyta mig. Benen kändes som betong och rumpan som en julskinka. Griljerat Josse-ass på menyn. Jag var precis lika lämmen som jag anade igår att jag skulle vara.
Bestämmde mig för att skippa träningen idag, men ibland, dagar som idag, uppskattar jag att ha en löpmatta på rummet. Tog en liten prommis (observera liten).
Eftersom planen för kvällen är att vara här kom jag fram till att det skulle vara en alldeles utmärkt idé att röja lite. Det är någonting som i allra högsta grad är nödvändigt, mitt rum ser förjävligt ut. Tog tjuren vid hornen, steg ur sängen lika smidigt som en 90åring med rullstol. Började:
Steg 1. Tog en handduk som hängde på tork på löpmattan och bar den till toan. Klagade lite för mig själv över att jag var tvungen anstränga mig för att lyfta betongbenen.
Steg 2. Kläderna på golvet måste upp. Böjde mig sakta men säkert neråt tills det slutligen tog stopp. Blybenen höll på spricka, rumpan skrek som en stucken gris och dessutom så fick jag senadrag under foten. Pang, golvad, plötsligt befinner jag mig på samma nivå som kläderna fast av en helt annan anledning. Smärtan. Tänkte på Malins ord då jag får senadrag "FLAXA FLAXA" så jag flaxade. Tog mig upp i sängen ocg har stannat där resten av dagen med undantag för lunchpaus och en till paus då en superbra låt dök upp i spotify som gjorde att jag gatt (var tvungen) flyga upp och dansa. Vilket jag ångrade ganska snabbt.
 


Idag kommer mackis hem, ska börja röra mig mot bussen i tid så jag slipper springa för det är nog tyvärr omöjligt. Hahah guud vad jag klagar, men jag är ensam hemma och i stort behov av sympati. TYCK SYND OM MEJ ALLIHOPA! Hejdå, ät en tå