Jag tittar ut, en tråkig höstnatt, det faller snöblandat regn från himmeln och blåser. Det är kallt.
Kan tyckas.
Detta är en fin, helt vanlig sommar för alla i krokarna. En midsommarnattsmardröm.
Känns iallafall bra att jag åker till Nice ikväll, mindre bra är att jag inte börjat packa. Men det löser sig (sa han som sket i badkaret).. Där hoppas jag inte på sol och varma kvällar, där förväntar jag mig det. 

 Tänkte mest upplysa alla om att jag försvinner. Mamma sa det till mig nyss. Dock inte det jag syftade på. Jag har levt som en luffare senaste månaden. Varför? Det är bokat och klart nu;

THAILAND, tjugonionde augusti, josephine och markus.

Där kommer jag att befinna mig i iallafall 4 månader om allt går finnemang. Fast det förväntar jag mig oxå att det kommer göra. I thailand ska vi sola, bada, dricka fina drinkar, träna (markus ska bli proffs), äta god mat och jobba. Magkänslan tyder på att det blir grymt, men det finns en liten liten orolig prick i mitten. Jag kommer sakna min säng. Och pappa och gabbe och mamma. Och dessutom vet jag inte vad jag ska packa. Återigen, tillbaks till ruta ett, den där jobbiga jäveln som innebär att packa och den som inte innebär min starkaste sida. Tvärtom kanske. Jag har i vilket fall som helst redan börjat packa i huvudet, så jag inte glömmer mig själv. Det skulle ju vara förjävligt.

Slutsurrat, time to start packing. Med tanke att vi drar om tre timmar är det nog en suverän och helt fantastisk idé. Men jag har iallafall duschat!:)