Förlåt.. men ja sitter i din trappuppgång

Enkronor är kassa, ja ha aldrig ångrat att jag ger bort en krona till ngn behövande. Förutom i fredags, efter jag fikat och gjort stan, när jag skulle tillbaks till stan på kvällskvisten. Fjorton småpengar, enkelt att räkna ut att det saknades en enda för att ja skulle kunna ta mej dit jag ville. Hittade ytterligare en enkrona iallafall.
Sandra och co körde hårt, inte jag.
Lovades en sjukt bra efterfest så tjaa, ja släppte alla tankar om att åka hem och begav mej dit. Misstag! Sånt som händer händer. Kanske gjorde jag fel, men i mitt huvud var det iallafall de enda alternativet. Slutade med en promenad halv fem på natten. En lång sådan. Överbliven och ensam vaken, tillochmed mobilen övergav mej. Kom på en genialisk idé (nu när jag tänker efter va den nog inte lika smart..) men tjaa, repris, det som händer händer och det som har hänt har hänt. Dum dummare dummast, helt idiotisk, en klass för mej själv.

Efter två mesiga timmars sömn drogs jag upp till jobbet. Joana var i sitt esse och jag har skavsår i öronen. Berättade för henne att jag inte riktigt har alla indianer i kanoten, alla chips i påsen och att hissen inte går enda upp. Hennes svar va att köttet inte är helt välstekt.  Hah bra försök där, men ja är en klass för mej själv även här!

Alla planer på fest även lördagkväll glömde jag. Förträngde. Så åt middag, körde bil, Joana fixade mina naglar (gjorde manikyr som vi båda kom fram till att en unge på sju bast kunnat göra lika snyggt), hämtade, skjutsade, drog till hamn. Spelade gutarhero, såg film och puffade. Åkte hem. Med elin. Är väl ungefär på den rutan jag står för tillfället. Måste nog kolla om hon lever, ja gör mitt absolut bästa för att smygväcka henne (hosta, kraxa, vända mej) men de går inge vidare.

Ska klura fram ngt smart nu, slänger upp lite bilder och sånt efter jobbet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0