Kan jag glömt skriva att jag klippt mej? Borta är den äckliga luggen som bulgarientanten klippte, nu är den helt okej. Inte som jag vill ändå, men bättre. Egentligen kanske det var lika bra att det blev som det blev, annars hade jag knappast kommit till skott att boka klipptid det här decenniet heller?

Hur som helst åkte jag till norsjö igår, mysigt att komma hem tänkte jag. Kunde inte finna min ro någonstans, vandrade fram och tillbaka genom lägenheten, funderandes. Undra hur mitt liv hade sett ut ifall det inte blev som det vart? Just som jag tänkte som mest tillbaks på livet på Odlingsvägen 4 frågade pappa : "Brukar du tänka tillbaks på odlingsvägen någon gång?"
Det är det jag menar, sjukt, pappa kan seriöst läsa mina tankar. Det är därför han är det bästa jag har, men även det värsta ibland. Vi tänker som likadant (okej, han är lite djupare och skulle inte säga ngt innan han tänkt igenom konsekvenserna, vilket jag lyckas med relativt ofta), och ibland hinner jag inte mer än stänga dörren på lägenheten innan han frågar tillexempel vad som har hänt.
Gick ut och gick, kom fram till att när jag lix var i bearbetningsstadiet kan jag lika gärna ta tag i mitt liv på allvar. Så på väg mot stugan (dit vågar jag heller inte gå normalt sett) vek jag av och gick upp, runt över världens läskigaste Näset där jag inte gått på flera flera år. Tårarna steg i ögonen där skogen var som tätast, jag kände hur alla björnarna lurade på mig, den gamla kyrkogården verkade läskigare än den borde vara och regnet öste ner, men vände inte om. Kom hem med livet i behåll, grymt imponerad över mej själv och min prestation. Kan ses som dagens goda gärning, trots att jag gick mitt på ljusa dagen!


Nu ska jag ta en powernap innan jag börjar med nästa stora grej : Städa mitt rum..