Montisnegris

             


Bussresan till sthlm är inte så mkt att berätta om egentligen. Den var lång, seg, trång, tråkig och varm. Min mobil dog. Punkt.
Hittade mina homies i hufvudstaden och åkte för att sova några timmar. Upp igen, packa om, bege sig mot arlanda och mn. Första gången i hela mitt liv jag inte hamnat nära några småskitar som bara bråkar! YEEESSS. Hur skönt som helst, men ja kunde inte sova ändå. Som vanligt alltså. Tillslut landade vi och fick gå av planet. Det är den absolut värsta biten av alla resor; Att kliva av planet. Värmen liksom slår emot en så man bara vill backa tillbaka in och stänga dörrarna. Känns ungefär som att öppna dörrarna och gå in i ett hus som brinner. Ni fattar poängen! Solen strålade, molnen var obefintliga och vinden likaså. Kände paniken i jeansen som jag bar. AV MED BYXORNA FFS!!
Vi skyndade till stranden, smälte i solen och njöt. Full njutning typ:]


Följande dagar såg ut såhär:
09.00 upp, ut och gå
frukost
12.00 stranden, sola bada åka roliga vattenleksaker och dricka öl
18.30 hem
siesta
21.30 ut och äta mat, dela vin med mamma och pelle (måste skriva de för de va speciellt, att dom bjussade varje dag. Helt sinnes) gå på strandprommen bland allt folk, hoppa megastudsmatta och köra gocart. Jag är förövrigt sämst på det..
01.00 hem
sova

  fin rödvinstunga mjummieeee..                 


Mina gocartäventyr är många, läs och betrakta mig som en kommande bilkörare.
Gocart1; Körde i världens tunnaste och fladdrigaste klänning som såklart blåste upp hela tiden. Snillet borde nästan kunnat räkna ut det innan men nada. Så jag racade, och tittade ner på klänningen för att fixa den. POFF in i kanten där dom som skötte banan satt. Dom slände sig från stolarna och skrek på mej. Jag fortsatte gasa och dom skrek ännu mera. Satt fast (katt åt stol, satt i halsen hhi). Gocartens framdel lyftes ner och jag gasade på nytt, montenegrerna skrek på nytt. Satt tydligen fast ännu mera. Lyftes ner helt och fortsatte min färd, den gick dock inte så fort för jag blev lite rädd.
Gocart2; Den här gången skulle alla köra, jag, gabbe, alle, mamma och pelle. Dom startade min först och jag fick fara. Innan jag hunnit ett halv varv och innan någons annans var startad så satt jag återigen fast i kanten och arbetarna gormade åt mej, slog sig med händerna om huvudet och sprang för att rädda mig. Återigen.. Så jag höll mej från att köra fort denna gång. När vi närmade oss slutet av tiden så körde jag fortfarande sakta, kom mot den tredje kurvan och bromsade lite extra och kände någon smälla in baki mig. Och igen och igen och igen. Seriekrock orsakad av ingen mindre än mig. Kände viplerskänslan i skallen och sneglade mot banskötarna som återigen tog sig om huvudet. och såg allmänt lessa ut. Det blev vårat sista varv, dom vinkade in oss sen. Ptjooo. Sen slapp jag köra mer på hela resan och det var tur!
 


Albin tålde inte sina åksjuketabletter vilket slutade med att på vägen hem när tabletterna skulle ur kroppen fick han snetändning och skrattade i två timmar. Och skrattade är inte bara skratt, utan dubbelvikt flabb med tårarna sprutandes. I övik stannade han själv i bilen när alla andra gick in och handlade, han satt då dubbel med sej själv och garvade. Hahah.  Han får ett långt liv iaf:) Det var kul!
Annat som har underhållit massa under resan är jag. Inte skratta med mej utan åt, just för att jag är så förbannat klantig! Jag föll nerför hotelltrappan tre gånger minst, sen utomhus föll jag några gånger oxå.. Men det känns bra att dom andra är glada iallafall =) !

Mer om montegro i sig känns det som om jag borde utfärda en varning. ALLA tjejer gick i princip omkring ohc såg ut som slampor. Verkligen jättemkt! Stringbikini var inte sällsynt heller. Och på den manliga fronten dominerade tyvärr speedos. Inte så värst upphetsande, mer äckligt faktiskt.


Alla kort jag lagt upp är helt oredigerade och min kamera mörkar ner korten, så tänk solsken i allra högsta grad ;)

Kommentarer
Postat av: martina

hahah söt gabbe är :)!

2008-08-15 @ 19:51:58
URL: http://brami.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0